Pojken sitter och tittar tomt framför sig. Tåget rullar på och allt är grått, ointressant. Det saktar in och den inspelade rösten utropar stationens namn. Tillfället är inte trist, det är inte glatt, det är ingenting. Men så får han en snabb glimt av någon på perrongen, en flicka. Hans intresse flammar upp. Tåget stannar helt. Pojken ser sig om i tåget; alla passagerare runt honom stirrar tomt framför sig precis som han gjorde nyss. Han hoppar några säten mot mitten för att kunna se flickan. Flickan stiger på tåget och kikar efter en bra plats. Inte förrän hon satt sig ser pojken henne, och hon ser honom. Deras blickar möts, och inget kunde vara mer ointressant. De båda ser på varandra med fullständig likgiltighet.